Årets Julhälsning från Ingvar:

Musiken står han själv för, men vem har gjort Steppen så julfin?

Vi fick kaffe på Brattforshea

Ringde Stefan och Karin för att höra om de kunde sätta på kaffekannan. "Jo, visst, men vi är ute i skogen med husvagnen." Kaffetarmen sög så vi snirklade oss iväg förbi Mölnbacka, Molkom och ut kom upp på Brattforshea... Åkte förbi skylten med "Ångsågen", till vänster mot Kittelfältet... Så småningom hittade vi fram. Vi fikade, tog en promenad och grillade korv. Tog hemvägen över Tidafors, Torsked och kom fram vid Genbäcken i Mölnbacka.

Vargen och människan, -intressant studiedag

Lars var på en studiedag i Kil, - där man blev medveten om likheten mellan människa och varg/arbetslaget och vargflocken... Vi tar position i arbetslaget/flocken, vi rangordnar oss utifrån våra förutsättningar och bakgrund... Det vill säga, -vilka personligheter vi har.

Fler bilder: http://picasaweb.google.com/lars.ohlssons/KilBilder#5248707963668951362

Fakta: http://www.vargenochmanniskan.se/07/leader.htm

Till Motjärnshyttan för kallaste Dompan-konserten

Läs Recension i NWT

Karin och Stefan ringde förra helgen och frågade om vi hade lust att hänga med till Motjärnshyttan på jazz-konsert den 4 oktober. Visst, sa vi. Biljetter inköptes via nätet, och vid femtiden på lördagskvällen drog iväg från Deje i ett väldans regn och rusk.
- Glöm inte något varmt! ropade Stefan när vi klev in i bilen. Så vi stack in tillbaka och tog med oss lite stickat att ha över min nyköpta klänning och Lars kortärmade skjorta.

På regntunga vägar bar det iväg över Mölnbacka, Molkom, Brattforsheden, Filipstad... Där svängde vi vänster mot Hagfors. Efter några mil var vi framme. "Jazz-konsert", stod det på en handskriven skylt, så vi förstod att vi kommit rätt. Det satt en människa vi ett campingbord i mörkret, som hade hand om biljetterna... Och där var e hytte! Efter en stund fick vi komma in. En riktig hytta! Vackert som fan, med inte en gnutta värme! Filtar och pälsar fanns att tillgå. Jag grabbade en tunn fleecefilt, eftersom vi åkte med Stefan. Han är superallergisk så en päls var inte att tala om. Dessutonm fick vi flytta oss eftersom det kom en tant med hund (DÖV?) och satte sig framför oss. Publiken huttrade ihop sig på pinnstolar och provisoriska bänkar framställda i gruset. Värmeljus flämtade från stenväggarna och kandelabrar upphängda i taket. En liten hopsnickrad scen längst fram. Musikanterna spelade gungmusik i 2 x 45 minuter. Så här skriver NWT: "Orkestern i hyttan, med Jan Allans omisskännliga trumpet, Lasse Olofsson på klaviaturer och trombon, Tommy Johnson på bas och Niklas Sundén på dragspel, värmer upp med två av Ellingtons hits, Things Ain't What They Used To Be och Take the A-train, innan kvällens värdinna Lena Dahlman tolkar Povel Ramels Dagen då visorna dör. Det är ett gäng benådade musiker som framför allt är musikanter med öppna sinnen och själar." "Kvällens stjärna är Värmlands first lady of jazz Greta Olsson" "Vokalisten Annika Uulas har bra rhythm'n'blues i rösten". En snäll recensent. En snäll afton.
Men frys är inte mys för mig. Lars klagade inte alls, där han satt med vinterjacka över kortärmad skjorta. Vackert alltså, -men BRRRRR. Varför ska man plågas?

Vi var på WALLMANS och PRIDE

Wallmans Bistro
Fredag kväll träffade vi på Tina och Thomas + ett helt Karlstadgäng. Vi gick på Wallmans Bistro och åt gott. Två av sällskapet fick endast äta, de var tvunga att byta kläder innan nattklubben började. Man får inte ha kortbyxor och flipflops på krogen i Stockholm. En annan i sällskapet fick på nåder komma in eftersom han ansågs för berusad. Efter lite tandagnisslan, blev han insläppt, men serverades inte vin till maten. Alltså va', han var inte fullare än de andra, men han var ju lite tandlös... Det bidrog nog till att han inte ansågs fin nog. Men sen blev det kul. Skitbra karaoke, Tina och jag framträdde i alla fall! Dadoronononororon.... Thomas tog en video. Hoppas vi får den så vi kan visa den här. Lars säger att han inte skämdes, utan att vi var bra. Showade fett.

Prideparaden http://picasaweb.google.se/Anneli.Bodin/Pride#

Inställde oss på Söder lagom till första ösregnet, blev dyngasura men lyckades få första parkett i slutet på Hööksgatan. Häftigt, glatt och livsbejakande! Blev lite fundersam över MER-reklamen som ingick i paraden... Kommer det bli fler reklampelare? Är väl alltför uppväxt med förstamaj-tågen, jag tycker att en sån där parad är till för att ställa upp för något man tror på. Har inte engagerat mig så värst i homo mm-problematiken, jag har väl mest hängt på debatten, plus försvarat mig mot bögfobiker...

Pridefesten, lördag i Tantolunden
Regn, vatten, vatten vi köpte regncapar, regn, ösregn, plask-plas i ölen... Tina hade bara en biljett, men fick en till av jobbarkompisarna från Räddningsverket. Mötte dom i VIP-insläppet, blött, lera, plask-plask i ölen, kissnödig, rinnande baja-maja, av vatten eller piss uppblött toapapper, blöt i byxan av vatten hoppas jag, mascaran har regnat bort. Träffar en gammal arbetskompis till Lars, får brandmärkesgnuggissar i pannan och på halsen. Bra artister. BWO bäst, braast. Vatten i ölen, änu mera. Oj, där sitter RFSL:are i sitt utställningtält och lägger pärlplattor med "Pride and Gay"-mönster. Halledudane så sött. Vi går till tunnelbanan genom högar av regnskyddsplast. Kul!

Vi minns semestern på Lopud

Vi åkte hemifrån den 15 juli för att hälsa på Rasmus och Sarah i Stureby. Vi blev så väl omhändertagna, så stolta och varma i hjärtat av att umgås med dom och Soda. Deras lägenhet är väldigt mysig och omgivningarna fina. Vi spelade Wii och fick skjuts av Rasmus till tunnelbanan tidigt på morgonen den 16:e. Arlanda Express till terminal 2. Norwegian flight till Dubrovnik. Lopud är en av de tre Elafitiöarna, som ligger utanför Dubrovnik, i södra Kroatien. Vi hade kollat på nätet och bestämt oss för denna ö. Hemsidan var visserligen hemsk, men det var lätt att få kontakt med Rob, en holländare som var kontaktman. Länken till sida är: http://www.lopud.eu/lopud/lopudfoto-se.htm. Billigaste flyget var med Norwegian, från Arlanda. Vi möttes av en taxi med vårt namn på en skylt. Han körde oss direkt till färjan, så vi slapp vänta tills kvällen.

Att ta sig ut till ön...
Det går att ta sig ut till Lopud med taxibåt (skitdyrt) eller med postfärjan "Postira" som går tre gånger om dagen till de tre öarna Kolocep, Lopud och Sipan. Dessutom går det en strid ström av turistturer från Dubrovnik, på allehanda typer av båtar, de flesta med segel... En reflektion dock, det vimlar av seglare härnere, men vi såg i stort sett ingen med segel uppställda, alla använde motor... Är det dyrare med segel än besnin tro? Det var ju inga småjollar precis, det var miljoner, miljoner klass på de flesta...

Familjen Jovic's hus...
Vi möttes vid färjan av en dam som skulle visa oss vägen till vår lägenhet. Det var stekande hett, hon drog iväg som ett jehu på den smala vägen som lutade segt uppför mot bergskanten... Där uppe skulle vi bo! Flås, flås, vi var klädda för svensk sommar, inte denna hetta, vi var inte vana att kånka på packning, vi brukar ta bilen... Här fanns ingen bil... Bara denna äldre dam som pinnade på som attan.
Vi installerade oss snabbt, gick en promenad ner till byn på seneftermiddagen. Efter att ha fått lite gott i magen njöt vi av solnedgången från vår terass.

Särskilt kommer vi ihåg:
1. Frukostarna.
Första veckan åt vi hemma, dvs Ivan Jovic bjöd på te, bröd, färska tomater, lufttorkad skinka, omelett med skinka i, juicer, äpplen... Andra veckan, då vårt hus fylldes av Österrikare som var där för 29 året, gick vi ner till byn, till hotell Gavolic varje morgon. Där åt vi flera kvällar också. Vår favoritservitör bjöd på Slivovitch som fick Lars att tappa såväl haka som andan...

2. Byn och Sunja stranden.
Längs bygatan hände allt och inget... Fasta inslag var ju färjan som la till tre gånger om dagen. När lunchfärjan kom, kom massor av badgäster från Dubrovnik, som drog iväg till Sunja stranden på andra sidan ön. En svettig promenad uppför berget och neråt på ca 4 km. Vi gick en gång, sen betalade vi glatt 20 kuna för att åka med golfvagnen. Det var fö de enda motorfordonen som fanns på ön.
Ett fast inslag längs bygatan i Lopud var den badande hunden. Han skötte sig helt själv, brydde sig inte alls om folk, utan levde som han ville...

Till Sunja sandstranden drog de som ville pressa och plaska i det klara och långgrunda vattnet. Vi fortsatt förbi uppåt, och kom till kyrkogården på toppen av ön. Längs stigarna hittade vi flera ruiner från kloster och kyrkor.

3. Växter
Och växter som vi var ovana vid. Agaveträdet...

Och den oranga saken, vad är det?

3. Cikadornas sång
Det var en annorlunda tystnad, inga motorljud, men ett jäkla väsen på gräshopporna...
4. Grannöar

Vi åkte till Kolocep en eftermiddag och lunch. Till huvudön Sipan åkte vi en hel dag och tog bussen till Sipanska Luca.

5. Det som var helt fel

Var hotel Lafonia längst bort på Lopuds bygata. Vi trodde först vi hamnat i Värtahamnen, eller nånstans i Stockholms skärgård, - var det Silja båtarna som kört rakt in i bergväggen?

Kolla album: http://picasaweb.google.se/Anneli.Bodin