Vi minns semestern på Lopud

Vi åkte hemifrån den 15 juli för att hälsa på Rasmus och Sarah i Stureby. Vi blev så väl omhändertagna, så stolta och varma i hjärtat av att umgås med dom och Soda. Deras lägenhet är väldigt mysig och omgivningarna fina. Vi spelade Wii och fick skjuts av Rasmus till tunnelbanan tidigt på morgonen den 16:e. Arlanda Express till terminal 2. Norwegian flight till Dubrovnik. Lopud är en av de tre Elafitiöarna, som ligger utanför Dubrovnik, i södra Kroatien. Vi hade kollat på nätet och bestämt oss för denna ö. Hemsidan var visserligen hemsk, men det var lätt att få kontakt med Rob, en holländare som var kontaktman. Länken till sida är: http://www.lopud.eu/lopud/lopudfoto-se.htm. Billigaste flyget var med Norwegian, från Arlanda. Vi möttes av en taxi med vårt namn på en skylt. Han körde oss direkt till färjan, så vi slapp vänta tills kvällen.

Att ta sig ut till ön...
Det går att ta sig ut till Lopud med taxibåt (skitdyrt) eller med postfärjan "Postira" som går tre gånger om dagen till de tre öarna Kolocep, Lopud och Sipan. Dessutom går det en strid ström av turistturer från Dubrovnik, på allehanda typer av båtar, de flesta med segel... En reflektion dock, det vimlar av seglare härnere, men vi såg i stort sett ingen med segel uppställda, alla använde motor... Är det dyrare med segel än besnin tro? Det var ju inga småjollar precis, det var miljoner, miljoner klass på de flesta...

Familjen Jovic's hus...
Vi möttes vid färjan av en dam som skulle visa oss vägen till vår lägenhet. Det var stekande hett, hon drog iväg som ett jehu på den smala vägen som lutade segt uppför mot bergskanten... Där uppe skulle vi bo! Flås, flås, vi var klädda för svensk sommar, inte denna hetta, vi var inte vana att kånka på packning, vi brukar ta bilen... Här fanns ingen bil... Bara denna äldre dam som pinnade på som attan.
Vi installerade oss snabbt, gick en promenad ner till byn på seneftermiddagen. Efter att ha fått lite gott i magen njöt vi av solnedgången från vår terass.

Särskilt kommer vi ihåg:
1. Frukostarna.
Första veckan åt vi hemma, dvs Ivan Jovic bjöd på te, bröd, färska tomater, lufttorkad skinka, omelett med skinka i, juicer, äpplen... Andra veckan, då vårt hus fylldes av Österrikare som var där för 29 året, gick vi ner till byn, till hotell Gavolic varje morgon. Där åt vi flera kvällar också. Vår favoritservitör bjöd på Slivovitch som fick Lars att tappa såväl haka som andan...

2. Byn och Sunja stranden.
Längs bygatan hände allt och inget... Fasta inslag var ju färjan som la till tre gånger om dagen. När lunchfärjan kom, kom massor av badgäster från Dubrovnik, som drog iväg till Sunja stranden på andra sidan ön. En svettig promenad uppför berget och neråt på ca 4 km. Vi gick en gång, sen betalade vi glatt 20 kuna för att åka med golfvagnen. Det var fö de enda motorfordonen som fanns på ön.
Ett fast inslag längs bygatan i Lopud var den badande hunden. Han skötte sig helt själv, brydde sig inte alls om folk, utan levde som han ville...

Till Sunja sandstranden drog de som ville pressa och plaska i det klara och långgrunda vattnet. Vi fortsatt förbi uppåt, och kom till kyrkogården på toppen av ön. Längs stigarna hittade vi flera ruiner från kloster och kyrkor.

3. Växter
Och växter som vi var ovana vid. Agaveträdet...

Och den oranga saken, vad är det?

3. Cikadornas sång
Det var en annorlunda tystnad, inga motorljud, men ett jäkla väsen på gräshopporna...
4. Grannöar

Vi åkte till Kolocep en eftermiddag och lunch. Till huvudön Sipan åkte vi en hel dag och tog bussen till Sipanska Luca.

5. Det som var helt fel

Var hotel Lafonia längst bort på Lopuds bygata. Vi trodde först vi hamnat i Värtahamnen, eller nånstans i Stockholms skärgård, - var det Silja båtarna som kört rakt in i bergväggen?

Kolla album: http://picasaweb.google.se/Anneli.Bodin