Läs Recension i NWT
Karin och Stefan ringde förra helgen och frågade om vi hade lust att hänga med till Motjärnshyttan på jazz-konsert den 4 oktober. Visst, sa vi. Biljetter inköptes via nätet, och vid femtiden på lördagskvällen drog iväg från Deje i ett väldans regn och rusk.
- Glöm inte något varmt! ropade Stefan när vi klev in i bilen. Så vi stack in tillbaka och tog med oss lite stickat att ha över min nyköpta klänning och Lars kortärmade skjorta.
På regntunga vägar bar det iväg över Mölnbacka, Molkom, Brattforsheden, Filipstad... Där svängde vi vänster mot Hagfors. Efter några mil var vi framme. "Jazz-konsert", stod det på en handskriven skylt, så vi förstod att vi kommit rätt. Det satt en människa vi ett campingbord i mörkret, som hade hand om biljetterna... Och där var e hytte! Efter en stund fick vi komma in. En riktig hytta! Vackert som fan, med inte en gnutta värme! Filtar och pälsar fanns att tillgå. Jag grabbade en tunn fleecefilt, eftersom vi åkte med Stefan. Han är superallergisk så en päls var inte att tala om. Dessutonm fick vi flytta oss eftersom det kom en tant med hund (DÖV?) och satte sig framför oss. Publiken huttrade ihop sig på pinnstolar och provisoriska bänkar framställda i gruset. Värmeljus flämtade från stenväggarna och kandelabrar upphängda i taket. En liten hopsnickrad scen längst fram. Musikanterna spelade gungmusik i 2 x 45 minuter. Så här skriver NWT: "Orkestern i hyttan, med Jan Allans omisskännliga trumpet, Lasse Olofsson på klaviaturer och trombon, Tommy Johnson på bas och Niklas Sundén på dragspel, värmer upp med två av Ellingtons hits, Things Ain't What They Used To Be och Take the A-train, innan kvällens värdinna Lena Dahlman tolkar Povel Ramels Dagen då visorna dör. Det är ett gäng benådade musiker som framför allt är musikanter med öppna sinnen och själar." "Kvällens stjärna är Värmlands first lady of jazz Greta Olsson" "Vokalisten Annika Uulas har bra rhythm'n'blues i rösten". En snäll recensent. En snäll afton.
Men frys är inte mys för mig. Lars klagade inte alls, där han satt med vinterjacka över kortärmad skjorta. Vackert alltså, -men BRRRRR. Varför ska man plågas?
Karin och Stefan ringde förra helgen och frågade om vi hade lust att hänga med till Motjärnshyttan på jazz-konsert den 4 oktober. Visst, sa vi. Biljetter inköptes via nätet, och vid femtiden på lördagskvällen drog iväg från Deje i ett väldans regn och rusk.
- Glöm inte något varmt! ropade Stefan när vi klev in i bilen. Så vi stack in tillbaka och tog med oss lite stickat att ha över min nyköpta klänning och Lars kortärmade skjorta.
På regntunga vägar bar det iväg över Mölnbacka, Molkom, Brattforsheden, Filipstad... Där svängde vi vänster mot Hagfors. Efter några mil var vi framme. "Jazz-konsert", stod det på en handskriven skylt, så vi förstod att vi kommit rätt. Det satt en människa vi ett campingbord i mörkret, som hade hand om biljetterna... Och där var e hytte! Efter en stund fick vi komma in. En riktig hytta! Vackert som fan, med inte en gnutta värme! Filtar och pälsar fanns att tillgå. Jag grabbade en tunn fleecefilt, eftersom vi åkte med Stefan. Han är superallergisk så en päls var inte att tala om. Dessutonm fick vi flytta oss eftersom det kom en tant med hund (DÖV?) och satte sig framför oss. Publiken huttrade ihop sig på pinnstolar och provisoriska bänkar framställda i gruset. Värmeljus flämtade från stenväggarna och kandelabrar upphängda i taket. En liten hopsnickrad scen längst fram. Musikanterna spelade gungmusik i 2 x 45 minuter. Så här skriver NWT: "Orkestern i hyttan, med Jan Allans omisskännliga trumpet, Lasse Olofsson på klaviaturer och trombon, Tommy Johnson på bas och Niklas Sundén på dragspel, värmer upp med två av Ellingtons hits, Things Ain't What They Used To Be och Take the A-train, innan kvällens värdinna Lena Dahlman tolkar Povel Ramels Dagen då visorna dör. Det är ett gäng benådade musiker som framför allt är musikanter med öppna sinnen och själar." "Kvällens stjärna är Värmlands first lady of jazz Greta Olsson" "Vokalisten Annika Uulas har bra rhythm'n'blues i rösten". En snäll recensent. En snäll afton.
Men frys är inte mys för mig. Lars klagade inte alls, där han satt med vinterjacka över kortärmad skjorta. Vackert alltså, -men BRRRRR. Varför ska man plågas?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar